Rörö - då och nu

I ett spann

som för min del sträcker sig

över 70 år bakåt i tiden.

Flera gånger i slutet av 50-talet och början av 60-talet var jag på Rörö och badade, sprang i bergen och lekte främst med kusinen Åke. De gångerna jag sov över skedde det i morföräldrarnas kökssoffa. I huset där min mor och hennes fem syskon föddes och växte upp i början av 1900-talet.

Huset finns kvar i oförändrat skick och bebos nu av sommargäster.

Ovan; morföräldrarna (med ett barnbarn?)

De levde kvar i huset hela sina liv.

Nedan; deras barn, sex syskon vid något kalas.

Jag har varit tillbaka på ön flera gånger i vuxen ålder och då bara levt i nuet. Men denna gången, 15 juli, gjorde jag besöket med mer betraktande ögon. Sökte upp platser och tänkte tillbaka på gamla tider. Några arkivbilder jag hittat från internet förstärker de gamla minnesbilderna.

Hamnen långt före turistande småbåtsbryggorna.

Ångbåtsbryggan på 50-talet.

Nästan att man gick man ur huse då båtarna anlände.

Fiskeläget. Längst ut ligger nu Sjöräddnings Sällskapets fartyg.

Här följer bildskörden från i onsdags den 15 juli,

i vissa fall kompletterad med text.

Bodar man ser direkt efter att ha gått av bilfärjan.

Först en promenad på de få vägar som finns och lite "fotofynd" längs vägkanten.

Allén som leder förbi fotbollsplanen och längst ut på den bebodda delen av ön.

Med gamla bodar och hus från tidigt 1900-tal

där bland andra legendaren Utter Anders bodde

(historik om honom längst ner i inlägget).

Tillbaka mot hamnen, ett gammalt hus mittemot skolan.

Lunch på Rörö Boa och lite motiv nära hamnen.

Efter lunchen en runda till,

nu i bergen och på klipporna där man anlagt

vandringsleder i naturreservatet.

Blick tillbaka från vandringsleden.

Inte mycket utrymme för större skog.

Hästar och får betar fritt.

Förr i tiden plockade öborna vrakdelar på västra sidan.

Här har någon optimist försökt ha ett kafé, verkade ödelagt sedan länge.

Ersvan, en sötvattensjö.

Enda "rastplatsen i form av bänk på leden.

Nära Ersvan finns en liten tallskog i lä för stormarna.

Där kunde vi plocka smultron förr i tiden.

Framme vid en av de mer avlägsna badvikarna.

Och "tebages" mot bebyggelsen igen.

Gamla stenmuren / vågbrytaren där vi gick för att bada på udden.

Nu finns fin gästbrygga för turistbåtar ändå ut.

Såg ett enda tecken från fornstora dagar.

Udden där de tidigare ångbåtarna lade till, taget från nuvarande bilfärjeläget.

Därifrån tog jag just bilfärjan till Burö, och där väntade en buss

vars linje går ända till Göteborg med förtur på färjan Hönö-Lilla Varholmen.

Och så, utlovade artikel om Utter-Anders och valrossen han fångade.

Utter-Anders – jägaren, fiskaren och legenden

Anders Olsson, mer känd som Utter-Anders, är kanske den mest legendariske av alla äldre Röröbor.
Han föddes 1885 och levde nästan 100 år i norrändan av Apelvik, där han byggde, fiskade, jagade och levde nära naturen.
1927 blev han rikskänd när han sköt en valrosshanne på ett skär utanför Rörö – ett djur som förmodligen drivit långt söderut med isen. Valrossen finns än i dag att beskåda på Göteborgs Naturhistoriska museum.

Utter-Anders levde enkelt men rikt. Han byggde sina egna båtar, levde på jakt och fiske, och var känd för sin klokhet och självständighet.
I berättelser från ön sägs han också ha sysslat med smuggling, något som aldrig bevisades men som passar bilden av en man som gick sina egna vägar – varken rädd för havet eller för lagen.För många Röröbor symboliserar Utter-Anders självförsörjningens sista tid. Han representerar den generation som levde i balans med naturen, med mod, humor och en gnutta trotsighet. Hans berättelser lever kvar som en del av öns själ.